En liten bortglömd dröm bara
avsides i skymningen
som en omöjlig tanke
liksom inklämd
mellan färglagd betong
sömnlös i en sliten soffa
sen katt och råtta leken
hur hon går
för att komma tillbaka
lika självklar som
solens upp och nedgång
vardags vilse
platt som en pannkaka
orden som inte förklarar sig
man kan inte låsa livet ute
för verkligheten knackar på
tar sig förbi låsta dörrar
slår sig ner vid klaffbord
och udda porslin
av bara farten
ur tomma spruckna fat
serveras nybakade drömmar
nästan som en möjlighet

sen frågor ur till synes
tomma intet
hur man bär tyngden av...
hur man hittar tillbaka
när hopp inte driver och tro
bara är ord utan mening...

jag tänker inte på stjärnor

jag tänker på trädtopparna
utanför ditt fönster
nästan nåbara om man bara
vidgar något litet
på det som skymmer...

jag tänker på vida rymden
jag tänker på hela havet stormar
jag tänker på att min jord snurrar
jag tänker att viljan inte alltid är nog
att kärlek inte övervinner allt

jag tänker att det inte är sant
att sanningen gör en fri...

jag tänker på allt och inget

jag tänker...

kanske jag är svarslös
kanske tystnaden talar

fyra trappor upp
här och nu
så nära himlen vi kan komma...

just nu



men det är bara en

av alla tankar

som inte får plats...