Någon springer förbi nedanför mitt fönster
Hans höga stålklackar ekar sirapslikt över husen när de slår i backen

”Glöm inte urmodern, den stora draken.

Hon har varit ensam så länge nu.

Glöm inte urmodern, din rabiata reklamhipster, din hynda till trostjänare.

Ditt sår, ditt offer, din guldget.

Glöm inte din arvssynd! Den nedärvda genom generna droppande.

Din skärm, ditt neonljus, dina dyra misstag.

Glöm inte din skuld.

Överförda American Express pengar köpta kärlekar.

Glöm inte urmodern: ditt eget bruna hjärta.”

Jag hör bara början sen har han redan sprungit förbi, viskande


Glöm inte

Glöm inte

Glöm