Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fan, jag skulle ju inte bli kär igen


fan
skulle ju inte bli kär igen

jag hade ju
kommit överens om det

när jag blev dumpad
av min förra flickvän

hon och hennes nya
firade med skumpa

jag antifirade med
några klunkar
finkel
försökte dividera
mig ur situationen

men mitt psyke
fungerar annorlunda

ungefär som att
backa med släp

man måste tänka
tvärtom

och känslor är svåra
att resonera bort

slår till som gammablixtar
och supernovor
i mina ådror

hela kroppen känns avdomnad

ökar markant mina
fantomsmärtor
där mitt hjärta
en gång satt

och det är en myt att man
hamnar på ruta ett igen
det gör man aldrig

får visioner av att
sitta i södra frankrike
och lyssna på munkars
stämsång hand i hand

kanske uppleva
äkta
snöbetäckta
ödemarker
på grönland

eller ligga med varann
på en solig sandstrand
under stjärnorna
läsa kafka
och skratta

försöker stå emot
för jag har inte råd
att bli sårad

men omöjligt
som att rita en perfekt
cirkel utan
hjälpmedel

eller att lösa en trasig
rubiks kub

utvinna lera ur tegel

lappa ihop en
söndrad spegel

nyttja heroin utan
att det leder till
ett missbruk

jag är en av dom
som fick lära sig springa
innan vi lärde oss gå

står stilla
men benen springer
ändå

och jag fortsätter vända
på mina slitna timglas
för jag har uppenbarligen
inte lärt mig nåt sen sist

och jag försöker
lista ut hur fan
jag ska lyckas

eller snarare
hur jag ska klara det
när fiaskot kommer

om det kommer
som det brukar

som det gjort alla
tidigare gånger

vilka jag har förträngt
som om jag vore senil

jag har blivit som en
vattentät tepåse
en omvänd ventil

har lärt mig att inte
släppa in folk
sunt förnuft kallas det visst
som att inte äta gul snö

fick håll
när jag rusade
febrilt åt mitt håll

försöker kalibrera min
hjärna till noll

utan fördomar om min
egen värdelöshet
komma på hur jag ska
övervinna dig

utan att riskera
för mycket av mig

accepterar
att jag är den jag är

och att jag gör
vad jag kan

tar smällar
som en pansarvagn

har typ tusen känslor
utan sammanhang

smyger runt försiktigt
barfota som på krossat glas
med mina laster i famnen
försöker fånga
din doft med handen

med vetskapen om att
du är det sista trädet
som återstår
på ett fullkomligt
avverkat kalhygge

och jag vill inte
vill verkligen inte
såga omkull

vill ställa mig intill

bara njuta av att få
vara i din närhet
kärlek
och glädje
över att du finns till

och att jag för första
gången på länge
äntligen får må bra

slå rot
och hoppas
att vi

får stå kvar














Fri vers av Staffan Welroos VIP
Läst 640 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2012-02-08 14:59



Bookmark and Share


    MaryMo
Träffsäkert! Skulle heller inte bli kär, men det sket sig grundligt. Gillar det därmed att känslorna funkar som att backa med en släpvagn, för det är tamejfan omöjligt. Man tror det går bra men...

fast den här gången tänker jag inte tänka sönder det, utan bara vara och njuta av nuet. det får liksom gå som det går för det gör det ändå. Tänker jag mig att det ska gå illa, så ställer jag in mig på det och så går det illa också. Nåja, skönt är det med varma känslori senvintern!

Njut!
2012-02-08

  M.A.J.R
Smärtsamt att bli dumpad men men löfte kan man inte hålla
2012-02-08
  > Nästa text
< Föregående

Staffan Welroos
Staffan Welroos VIP