Fan, jag skulle ju inte bli kär igen
fan
skulle ju inte bli kär igen
jag hade ju
kommit överens om det
när jag blev dumpad
av min förra flickvän
hon och hennes nya
firade med skumpa
jag antifirade med
några klunkar
finkel
försökte dividera
mig ur situationen
men mitt psyke
fungerar annorlunda
ungefär som att
backa med släp
man måste tänka
tvärtom
och känslor är svåra
att resonera bort
slår till som gammablixtar
och supernovor
i mina ådror
hela kroppen känns avdomnad
ökar markant mina
fantomsmärtor
där mitt hjärta
en gång satt
och det är en myt att man
hamnar på ruta ett igen
det gör man aldrig
får visioner av att
sitta i södra frankrike
och lyssna på munkars
stämsång hand i hand
kanske uppleva
äkta
snöbetäckta
ödemarker
på grönland
eller ligga med varann
på en solig sandstrand
under stjärnorna
läsa kafka
och skratta
försöker stå emot
för jag har inte råd
att bli sårad
men omöjligt
som att rita en perfekt
cirkel utan
hjälpmedel
eller att lösa en trasig
rubiks kub
utvinna lera ur tegel
lappa ihop en
söndrad spegel
nyttja heroin utan
att det leder till
ett missbruk
jag är en av dom
som fick lära sig springa
innan vi lärde oss gå
står stilla
men benen springer
ändå
och jag fortsätter vända
på mina slitna timglas
för jag har uppenbarligen
inte lärt mig nåt sen sist
och jag försöker
lista ut hur fan
jag ska lyckas
eller snarare
hur jag ska klara det
när fiaskot kommer
om det kommer
som det brukar
som det gjort alla
tidigare gånger
vilka jag har förträngt
som om jag vore senil
jag har blivit som en
vattentät tepåse
en omvänd ventil
har lärt mig att inte
släppa in folk
sunt förnuft kallas det visst
som att inte äta gul snö
fick håll
när jag rusade
febrilt åt mitt håll
försöker kalibrera min
hjärna till noll
utan fördomar om min
egen värdelöshet
komma på hur jag ska
övervinna dig
utan att riskera
för mycket av mig
accepterar
att jag är den jag är
och att jag gör
vad jag kan
tar smällar
som en pansarvagn
har typ tusen känslor
utan sammanhang
smyger runt försiktigt
barfota som på krossat glas
med mina laster i famnen
försöker fånga
din doft med handen
med vetskapen om att
du är det sista trädet
som återstår
på ett fullkomligt
avverkat kalhygge
och jag vill inte
vill verkligen inte
såga omkull
vill ställa mig intill
bara njuta av att få
vara i din närhet
kärlek
och glädje
över att du finns till
och att jag för första
gången på länge
äntligen får må bra
slå rot
och hoppas
att vi
får stå kvar