I en vargtimme under kristalljuset
Din nya repris mellan snöflingorna och regndropparna
Ljudet av ett telefonmodem ekar
Mellan skärvorna av Civilisationen vi känner som Måndag Morgon
på tretusen språk

Genom sorgsna grå, blå och gröna ögon ser jag dig
Svänga likt Babels Torn på riktigt
Och jag fruktar ingen apokalyps
mer än den jag redan missat, ja
Jag missade dig, din jävel
Ditt svek och din död innan jag föddes
Kvar med allt det som nu lämnas öde och oanvändbart

Din jävel,
Jag kände din närvaro innan jag visste att du funnits
Och nu känner jag hat för att du stal det vi skulle dela på
Och bara spred ut det över din satans karta
Din jävel,
Jag hoppas dina havsbottensleder slammar fast med grus och sand och sjögräs
Så att du inte kan göra om det

Din jävel,
Vi hade allt inom gångavstånd innan du gick sönder,
Och nu har vi sju stora ödemarker där världen kunde vara

Din jävel,
Look, det här kommer inte fungera,
Kom tillbaka
glid ihop igen
Så att vi åter kan få vara säkra på hur långt borta horisonten är,
jag bara säger att om jag hade makten att göra hamnstäder överflödiga
Skulle jag inte tveka
och som det är nu
Är de ändlösa vidderna, öknen, tundran, åkrarna, savannen
Bara ändlösa
för oss som är beredda att gå ner oss i cirklar

Var inte du den perfekta unionen med allt på?
Pangea,
Din jävel!