Tankarna åker karusell
i mitt huvud
runt runt
utan att hitta hem

orkar inte skriva
orkar bara skriva
griper efter pennan
efter orden
syret

pennan så trygg i sitt grepp
likt den enda vän
som alltid finns kvar
ändå är det tungt att andas här

handen drogs hastigt tillbaka
som om jag hade bränt mig
vilket hade varit att föredra
ett dåligt frö
såddes i jord
det var egentligen
ett ganska oansenligt litet frö
men det som växer borde klippas ned
det äter upp och tar över

jag gömmer mig i det hastigt uppkomna
är hemma där

i ljus som inte når fram
växer bara ogräs

Men du...
sträck in din hand
även om det är lite taggigt och
snårigt

För här vill ingen stanna
egentligen