Varför är jag så bitter?
Varför känns allt så mörkt?
Jag fnyser åt andras olycka
fast jag egentligen vet hur det känns

Var tog optimismen vägen,
var tog min livsgnista slut?
Jag ser världen som en grym och orättvis plats
utan någon väg ut.

Bara död.

Allt jag vill är att vara lycklig,
skratta och gråta med andra.
Slippa vara så fördomsfull
och se folk för vad dom är
älska dom.