Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hubot



åldrande är inte lätt,
framtiden talar,
i dolda sensorer
Gömda under tunga.

Mitt köks klocka.
sitt dumma,
Stumma språk.
och mina ögon glor
genom fönstret

jag ser nu,
mycket grymma vintrar,
Inte som i det förflutna.

Jag ser stora snön.
7 m isberg,
Vi har aldrig set förut.
Vintrarna är kallare än för...

inte heller skogen
var lika sig,
grön
i somras.

usch!

Inga snöstormar
i mina vägar!
jag måste ut

och molnen verkar ha
en skjorta,
Som har knäppt sig upp till krage.
med en slitit
Liten tand.

minna grannars hundar,
vilt djur uppväxta på fett
närda på livlösa däggdjur
vars liv manipulerades
i Caracaser,
för att bli
Lyx kött på burkar.

I snönbyar dränkta.
djupfrysta
hemlig stämplade
Europas union,
borde ha deklarerats:
röd kod
dess mäniskor
Vi glömmer fort.

åldrande är inte den lättaste
talar mitt köks klocka
Tysta språk.
sitt rytmiska
smart tick-tick.

tristesen virus
tar över program

"Fan"
dödar moln
också.

min själ
på låtsas
i bitar krossas.

vardags huboten
ropar på personal

Slaktaren slaktaren
“Mansjour” på rymmen…





Bunden vers av Jeflea Norma, Diana. VIP
Läst 334 gånger
Publicerad 2012-02-13 14:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jeflea Norma, Diana.
Jeflea Norma, Diana. VIP