Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Foto: Privat album. //Ett plock ur Arkivet: ett litet kort i ett stort kartotek bekräftade fakta och minnen. Efter sextiosju år av misstroende från omgivningen vågar jag äntligen lita på mitt eget minne. Det är inget mindre än en revolution...


Om att hitta sin flygande holländare - en personhistorisk fundra

 

jag har hittat min barndom -

hittat tvååringen som såg, men inte förstod

jag har sett kortet med uppgifter

om ålder, färdsätt, ankomst, barnhem

jag har fått googlemap på huset,

häpnadsväckande bekräftelse på minnesbilder

jag har förklaringen till Wagner i mitt liv

 

ty likt Lohengrin som försvann i svanbåt

och lämnade Elsa Brabant med brustet hjärta

återvände jag, treårig, med s/s Brynhild¹ till min mor

och drev främlingskapets dolk i hennes hjärta

 

 

och jag förundras, ser,

och kanske, äntligen, förstår

det jag behöver förstå,

på mitt sätt

för att leva mitt liv

 

 

vem vet, kanske ångaren Brynhild

alltjämt färdas i mitt undermedvetna,

för att när rädslan hugger till

skjuta upp ett minnesperiskop

och slunga fram ett raspande

"gudars skymning!" ²

 

 

 

Väl så, om detta är just mitt sätt att förstå

hur varje människa har sin egen

flygande holländare

 

 

 

¹     s/s Brynhilds logg: 1945 08 19. Öppnar trafiken efter kriget mellan Stockholm - Helsingfors. Hyrd av Hjälpkomitten för Finlands barn. Fartyget blev speciellt inrett för att kunna transportera 600 finska krigsbarn åter per resa, totalt transporterade hon 5 757 barn. Avgick från Stadsgården, dit krigsbarnen anlände med järnväg.

²    Götterdämmerung - en opera av Wagner med Brynhilde i central roll. http://www.rwagner.net/midi/gotterd/e-m158.html     (p.s. denna passus tror jag helt visst att saknar verklighetsförankring, - men hur kommer det sig att jag genom hela livet använt just detta dammiga uttryck? Medge att tanken känns kul;)

 

 

2012-02-15 00:30 © Minkki Huldén

 

 

 




Fri vers (Fri form) av Minkki VIP
Läst 621 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2012-02-14 23:50



Bookmark and Share


  Per Teofilusson
jag bugar mig för detta, ELLER rättare: jag säger ingenting, lyssnar och tittar rakt in i berättarens ögon, utan att vika.
2013-02-05

  Tor-Björn Fjellner (Mr T)
Att hitta sig själv i ett kartotek.
Att hitta sig själv i livet.
Att hitta sig själv i sitt hjärta.

Är olika saker, men kan ändå vara starkt förknippade med varandra.

Dessutom utsökt serverat!

Bravo!
2012-02-19

  Bibbi VIP
Starkt berörande.

Tack att Du berättar!
2012-02-16

  Minkki VIP
Till Anna M Mirsch: Om de två, tre personligheterna.
Jag ser dem som att vi inom oss bär möjligheten att förstå tre olika kulturer (rikssvensk, finlandssvensk,grovt taget också finsk), vilket borde göra oss till brobyggare i stället för rasister och främlingshatare. Det vore intressant att se någon undersökning i detta, hurdana våra attityder blev... Samtidigt blev vi ju kulturella främlingar överallt, små kosmopoliter eller inbitna knutpatrioter beroende på strategivalen.
Jämfört med dagens flyktingbarn, ankarbarn, välkomnades vi ändå i landet av myndigheter och privata frivilliga på ett organiserat sätt, vi finns _alla_ på mikrofiche, även om det inte var alldeles enkelt att hitta rätt på oss. Ideellt agerande - ja. Och i god tro. För många tyvärr långt ifrån idealiskt - också då var ju framtiden oförutsägbar...
2012-02-15

  Jan Simonsson
Oj, vad modigt, starkt och triumferande. Och, som vanligt, med din utsökta humor.
2012-02-15

  Gunnar Odhner
Fantastiskt att det går att pussla ihop det som är så avlägset. Men jag har upplevt något liknande. (romanen Barnet som inte kunde ljuga).
2012-02-15

  walborg
Tack Minkki för att Du väver in musikhistoria, kulturhistoria och historia i Din berättelse om hur Du söker vad som hände Dig som 2-åring. En 2-årings hjärna kan inte registrera sammanhang men väl fragmentariska minnen. Sammanhangen kan man rekonstruera efteråt och bli hel inombords, så som Du gjort. En otroligt spännande text i många avseenden.
2012-02-15

  Monika A Mirsch VIP
Ja så är det - så var det för oss transporterade krigsbarn - den tigande MUREN restes visst upp till himmelen - ingen sa nåt - alla traskade vidare som om ingenting hänt. Men det finns dom som talar idag, du och jag och många andra.
Men ett speciellt tack till dem som öppnade porten till alla orden efter ett halvt sekels tystnad, i slutet av nittonhundratalet.
Men kanske vi som transporterades för ett helt långt liv sedan, fick två, kanske tre personligheter omlott invävda i varandra. Jag känner mig för det mesta som en kameleont. Man måste nog bli hemskt gammal för att skönja de komiska dragen i historiska skeenden som lägger krokben för ca åttiotusen små finska liv. Märk: det heter alltid cirka om dessa liv, bl.a. ditt och mitt!
Tack för texten din - den är stilig!
2012-02-15

  erkki
Det är stort att söka bland sina rötter. Men vad var det du fann? Läste jag för snabbt?
2012-02-15

  in effigie VIP
...en tyngd och ett djupt över denna...och en insikt om..att vi behöver alla färdas på s/s Brynhild...virvla upp i dess kölvatten mot den horisont som väntar...oändligt viktig...och bra
2012-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Minkki
Minkki VIP