Jag var där när John Lennon dog
han som förstörde min barndom ringer en måndagkväll packad
och skriker att han aldrig har antastat mig sexuellt
jag lägger på luren i hans öra
hon leker med tanken på att hälla stesolid i barnens välling
hon leker med sin dotters hår
och moderns armar
är ärrade av forna rakblad
känner mig färdig att explodera i vilken sekund som helst
jag kan inte hitta en röd tråd i mig själv
gråheten vinner slaget om min existens
jag vill säga till en medpassagerare på spårvagnen
att jag är lyckligare än henne
att jag har druckitö livet tills jag spydde upp mina egna inälvor
jag var där när john lennon mördades
jag såg själen lämna hans kropp
och inget lämnade min
ingenting hände mer
jag var så otillfredsställd att jag var tvungen att ställa mig på köksbordet med en snara om halsen
och stå där och vänta på att min familj skulle komma hem