Egentligen är du lite som en missanpassad
missbildad kandelaber
Du tappar alltihop
alla ljus du hittar
Låt dig inte
låta mig falla

Kan jag spränga
högtalarna?
Dina sockerspröda frastunna
skrapsköra

Och om jag känner mig för tung
lovar du att punktera
mina gultatuerade lungor
fulla av xenon och tryckande
bensin

samtidigt

Innan det sprider sig

Skriv av mig på dig
du har en monopoldyr och tom handrygg
Mitt bläck är det renaste du vet



Allt slutar alltid hos dig