Läsa repliker och lära in dem,
gå in i karaktären så det känns i hjärtat.
Överbevisa utan att överdriva.

Pirr i magen, hjärtat studsar
precis innan det är dags att möta
publiken.
Kommer någon tycka om verket?

Rampfeber illamående utan dess like.
Stampar ut möter publiken då
strålkastarna kastar sitt ljus över
scenen.

Skärpning då allt skapande lyckas
applåderna rungar och beröm.

Tidningarnas kritik dödar insidan,
medan andra höjer lyckan.
Konstnärssjälen lika skör som ett
blad. Önskan lika stark som ett berg,
skapandet vinner över rädslan.

Åter igen nya repliker
åter igen ny ångest.
Livet på teatern skapar
mystiken kring människan.


Poetens, författarens, konstnärens
dröm är att kunna leva på sitt skapande,
kunna se sitt verk över allt.

I alla konstens regler finns det sköra själar
som skapar. Ångestens nyanser vidrör
beundrarens vision.

Skådespelare för fram skaparens ord,
sångaren för fram texterna,
då känslan behöver finnas.

Poeters dröm växer då läsarskaran tar vid,
tron på verket skapar styrka.
Då framgång sker möter skaparen
olika ansikten. Aldrig någon kan
vinna utan att utstå svett, blod och tårar.

Älskar livet likt ett barn,
skildrar öden, så läsaren kan se.
Poeten skapar drömmar, fantasier
önskan om ett bättre kärleksliv, mer pengar,
men är det inte poetens egna drömmar
egentligen?

Under att kunna vinna andras hjärtan
genom skapandets styrka.
Mystiken kring konstnären växer, då
vill okända själar vinna lite tid
med mystiken.

Ordens kraft för över visionen då
läsaren nås. Utan att läsaren inser
påverkas den beroende på vad den
läser.
Samma gäller via teater, film, tavlor
och allt som har med budskap att göra.

Livet som skådespelare,
livet som poet,
livet som författare,
livet som konstnär
är ett enda slit och alla har en dröm
att vinna publikens kärlek.