Snögubben vänder ryggen åt solen
Den gömmer fötterna under kjolen
Munnen är en pinne, lite böjd
Men snögubben ser ut att vara nöjd
kastanjer till ögon, runda kinder
Sara en halsduk runt halsen binder
En blå mössa sitter upp på knoppen
Den snögubben ser ut att må toppen

När solen skiner och snön smälter ner
Då ändå snögubben står där och ler
Vi lagar den fint och ger den en klapp
Tur att den rakt upp på solen se slapp
När snögubbens leende ett minne blott är
Tror jag att våren rätt snart inne är
Vi kan då minnas att någon var glad
Fast det var kallt, mer än en minusgrad.