Melodi: Jag har skrivit till min flicka (E. Taube)
Jag har skrivit om det mesta
har berättat om vår jord
om hur dåligt/bra jag mått och hur jag känt mig
Jag har smyckat min fiesta
och har dukat varje bord
med små rätter, stundom sirade med mord
Alltsen barnaben jag skrivit
om det vackra och det grå
om den fjäril som i fordom flög på ängen
Calle Bellman har jag drivit
ner till Indien och så
Ja, så kan det gå när andan faller på
I min ungdom skrev jag snärtigt
om att Sana rena må
när man varit på galej och gjort nåt konstigt…
Varje verk var ganska ärtigt
och jag levde i det blå
fann en kärleksvän som älskade mig så
Med varandra byggde världen
tog en whisky eller två
stjälpte sedan i oss mjölk i stora skvättar
Ja, så frisky var den färden
som i minnet byggt en vrå
Aldrig någonsin jag älskat har som då
Min lekamen var då fager
den var tämmeligen smärt
men vi fetmade så småningom tillsammans…
Jag är icke längre mager
så jag somnar på min ärt
klarar icke länge sitta på min stjärt
Denna visa har jag diktat
för att minnas fordomdags
dagen nalkas när jag drager mina färde
Ty fast stroferna jag riktat
stundom vinglat som en lax
fann de vingar som mig bringat diktens ax