Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kastar ner ord som blir till utkastsliknande stycken samt låtsas som att jag inte alls är dubbelmoralisk.




Vi fortsätter äta upp varandra och låter ödet avgöra var vi hamnar

Huden på mina fötter har nöts upp

efter barfotakilometer på snedgående rullband

Jag är hungrig för första gången på två veckor

så jag äter en halv banan utan ångest som pålägg

 

//Inte för att jag någonsin mår dåligt,

det hade varit dubbelmoraliskt

att be honom att äta när jag själv

föredrar att avstå.//

/När han hade nattångest och jag lutade kinden mot hans rygg

skavde revbenen

liksom de gjorde när han spydde i toaletten.

Det var nästan vackert, på ett morbidt sätt./

 

Centimeterglipan mellan låren är dock inte tillräcklig

för siffrorna på vågen har stannat på x9,3

Jag vill att siffran innan decimalen ska vara jämn

så jag skriker åt pappas oprovocerade jävla oro

 

//Inte för att någon någonsin bryr sig

på det svenska lagomsättet,

inte ens jag (dubbelmoralisk som min mor)

när det handlar om honom.//

/Redan från början visste jag att han skulle ändra sitt mål

från x5,0 till x0,0

men jag är också av den inkonsekventa typen.

Det är finns bara ett ord kvar nu och det är förlåt./




Fri vers av RD_
Läst 360 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-02-25 15:35



Bookmark and Share


  Elinsomalltid
Wow, hårt. Slutet skapar massor av frågor och är helt fullkomligt perfekt. P.S. Någon som är så bra på att skriva som du förtjänar fler kommentarer.
2012-02-25
  > Nästa text
< Föregående

RD_