fast jag tänker ju att du också

minns vintersolen över isen, den som en gång var en sjö, min

skridsko som saknar snörning, ankel utan stöd bara

fyrverkerierna vid nyår syns inte hit, jag är på andra sidan

jorden, där trädgården saknas

dig, saknas mig, någonting saknas

mig, mitt jag, jag letar och letar och kanske i den där lådan, den

du visste väl vad det var jag letade efter hela tiden, du hade kartan

över mina sorger, över allt som glittrar

är inte guld, kattögon i mörkret, reflekteras i

strålkastaren som blir min hjärnas död, jag kan inte tänka

tankar om de där dagarna när tjärnen var frusen, du höll min

handen över hjärtat nu, lova och svär på din

modern vakar över mig från hennes fulla måne, jag tänker på

harar i föräldrarnas trädgård, kan se dem om jag gömmer mig i

köksgolvet är fortfarande varmt trä, knarrar när jag försöker smyga

framför mig finns alltid farmors korg med garn, och sedan kaminen och

vedborden står kvar ännu, tror jag, snickarbon och vebon och farfar med

lent huvud där håret dragit sig undan, jag gissar att det kommer blir så för dig med

när du kammar igenom din kalufs innan det är dags för jobb, för buss

trafiken står stilla, och jag funderar över himlen, stjärnorna som

försvunnen, orion är försvunnen, trots att det är vita fruns månader

sedan jag inte hållt mig för magen och blundat och

tänk dig, om det varit vårt barn, om det varit

kattungar i gränden, och jag längtar redan till hösten, till bladens

färggranna alléer, och då kommer jag till

dig, jag lovar, hem till

träden

igen