Telefonen ringde
och det var äldste sonen,
som jag sökt tidigare.

Sken upp,
men blev rädd att du
skulle vara arg,
visste jag måste
berätta för dig också.

Mötet med lillebror hade gett
mitt hjärta ljus,
så modet vann.

"Vännen,
det är så att jag inte mår bra.
Jag är sjuk."
"Mamma, jag tror det är rökningen."
"Jag har nästan slutat helt."
"Bra, mamma, du är duktig."
"Jag pratade med hon som kollade
så ni har det bra.
Den nya kommer ringa mig."
"Mamma, vet du varför de bytat?"
"Jag vet inte, men det är nog omorganisation."
"Gillar inte de byter."
"Jag vet gubben."

Åter igen sken solen genom ängslan,
åter igen kändes det som vi pratat igår.

"Glöm aldrig att jag älskar dig!"
"Mamma, det känns tomt utan dig."
"Jag har inte glömt dig,
tänker på dig och har skrivit många dikter till dig."
"Är det sant?"
"Ja, då jag saknar dig,
brister hjärtat,
då jag skriver gråter jag utan hejd,
men det känns bra sen."
"Glöm inte jag är din förstfödde."
"Vet du en sak?"
"Nej."
"Din fostermormor hade cancer,
men de tog sig dit där vi
bodde för att se dig.
Hon orkade inte stå,
satt kvar i bilen och höll dig.
Nej du, det glömmer jag aldrig."
"Mamma, lova att aldrig släppa oss,
vi behöver dig."
"Just ni gör mig stark,
just ni gör att jag orkar."
"Hur är det med lillasyster?"
"Hon mår bra och saknar er,
pratar mycket om dig."
"Hon är ju min lillasyster på din sida."
"Snälla, ta hand om henne,
visa hon är er syster,
för hon har ingen annan."
"Mamma, den dagen du inte finns,
kommer vi ta hand om henne."
"Underbara ni är."

"Mamma, jag ska kolla tider,
så jag kan komma till dig."
"Så underbart,
du vet att du är välkommen hem när du vill."
"Jag vet, mamma."

Just i den stunden, kändes det som
vårt avstånd aldrig funnits,
just då skymtade framtiden och
lapptäckets små bitar
faller på plats, även för dig.

"Mamma älskar dig,
glöm aldrig det!"
"Jag vet mamma,
nu vet jag att du inte glömt mig."
"Min dumma, dumma sjukdom ställer till det."

"Mamma, måste sluta nu,
men vi hörs snart igen
och ses snart."
"Älskar dig, gubben."
"Det samma mamma."


Efter vi lagt på insåg jag hur pusslet
lades mer och mer.
Kärnan i ordet Kärlek spricker då skada sker,
men kan lagas om och om igen.



Kärleken binder oss samman,
inget kan skilja oss åt.

Mamma älskar dig mitt barn,
från den stund du började
växa i min mage,
ammade dig och lärde dig krypa,
gå och prata.
Minns så många stunder,
då sorgen vred sönder mitt hjärta,
men att du, mitt barn vuxit till en man,
ömmar mitt modershjärta.

Håll kvar vid dina drömmar,
sväva ut då hoppet stannar.
Släpp aldrig dina mål.
Jag finns vid din sida,
lyssnar och ger dig råd.

Lycka att få bli mamma,
lycka att vinna vinsten,
då tiden mognar, fogas våra vägar
åter ihop.

Du jag, lillebror och lillasyster,
skapar historia.
Nutid och framtid.
Gemensamt vi erövrar
myten om skadade familjeband.
Aldrig vi tappar blodsbanden,
då blod är tjockare än vatten.