Redan medlem?
Logga in
en natt på en trapp
dem upp mot månen med den fiskande pojken. tänker att om mamma kom nu skulle hon tro att jag rökte. sotiga lungor. vilken bagatell. vet inte var jag befinner mig. nu är det vår ropade jag och så började det snöa. vet inte riktigt vem jag är. nu har jag slutat falla ropade jag och snubblade på sanning. stjärnor blinkar lekfullt och vackert och jag blir helt fångad av dess fantastiska ljus tills jag märker att de rör sig och blinkar till i rött och blått. flygplan. finns det något vackert kvar? hackiga andetag blir till ånga i nattkylan och snyftningarna låter mer som om någon kväver mig med en kudde för halsen blir plötsligt alldeles för trång när förtvivlan löper amok i bröstet. tårarna värmer kinderna men det handlar om sekunder för vinden blåser kallt. jag sitter på yttertrappan och hoppas på att pappa ska öppna dörren och se mig så här. han frågar ju aldrig. de frågar ju aldrig. ibland ligger jag ensam i mitt nedsläckta rum och gråter så högt att väggarna skakar. jag bryr mig inte ens om att gråta i kudden eller att dämpa de ångestladdade tjuten med musik. de är inte hemska människor, bara lite klumpiga ibland och jag är inte långsint så med en kram eller en blyg gest som säger förlåt så har jag glömt allt. vi människor har ett stort behov av att ha något eller någon att skylla på, och dessutom är ju världen alltid förjävlig när man är ledsen eller när vardagen är för grå. vi har åldersnoja men blir deprimerade när tiden står still. hur vinner vi? förändringar känns fjärran när tanken flyger till stockholm eller kanske london. livet känns så nära inpå och alldeles för långt bort och jag glömmer att jag faktiskt står mitt i allt. det enda som fattas är handtaget till dörren, det enda som fattas är att öppna den. öppna din dörr och säg att du vill ha mig här nynnar tjejen men den svarta hunden som går förbi medan jag sitter och torkar ilskna tårar. var inte det där ett tecken så vet jag fan inte vad.
Fri vers
av
dagbokspoesi
Läst 549 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2012-02-29 20:31
|
Nästa text
Föregående dagbokspoesi
Senast publicerade
Dagbokspoesi II svammel utan prestation eller egentlig insikt Det blir inga fler känslosamma avsked Vi är älskade II En natt hos en man i en annan stad Vi var 21 och vi skålade för ungdomen så länge vi kunde Jag köpte hjärtan efter löning hissknapp nr 13 på stadens finaste hotell Se alla |