Min duva, flyg, flyg mot solen, för att sen
nå nästa mål. Våga trots konflikternas
rum, våga kämpa, vakna då pilar jagar
ditt kött.

Brevet jag satte i ett halsband, hängde
det runt din hals.
Ville visa mitt hjärtas röst, finna någon
i nöd, kunna sjunga lovsång
till Gud då livet fylls med sång.

Min duva, flyg mot horisonten,
berätta mina ord, kvittra då
sången når hjärtats innerst krets.

Låt ingen missa dig, akta för
pilar som jagar dig för
köttets skull.
Kom åter min älskade och
berätta via brevet runt din hals.

Väntade dag som natt vid bergen,
men ingen duva kom tillbaka.
Rätt som det var hörde jag sången
du fick i brevet visslas.

Reste mig från lägerelden, såg nyfiket
på vem det var. En man vandrade
sakta med en käpp. Tittade på mig
med en blick jag kände igen.

Fann en duva med en pil i bröstet,
tog denna duva och såg brevet.
Duvan var död, men jag ville
finna den som skapat tonerna.

Sakta vi satte oss ner, lägereldens
sista lågor höll oss varma.
Sången fyllde himlen med toner
då kärlek vann över alla gränser.