Någonstans i avlägsenheten skriker något
med neongröna siffror i dunkelt ljus.
Fumlande fingrar letar sig genom mörkret,
träffar precis rätt efter ett evigt letande.
Det djupa, alldeles för tunga, andetaget
som är dagens första ekar i yrvakenheten.
Släpprocessen av en kropp knottrig av
småfrusenhet stelnar till när det skållheta
burdusa uppvaknandet når hudens yta
på de ställen solen aldrig lyckas lysa upp.
Skyndsam insvepning, rörelser i takt med
hjärtslagen som påminner om klockslagen.
Stressfaktorn tickar obarmhärtigt på.
En ihjälbiten läpp av frustrationen att
möjligheterna är minimala i det stora tomma.
Slutgiltigt beslut fattas i farten och
den naturliga nakenheten pryds av
vardagsskal och försköning genom
målad mask. Avsaknaden av koffein
kickar in. Det svarta morgonguldet
kräver kroppens uppmärksamhet.
Klirret som känns öronbedövande
genljuder alltför länge i hjärnkontoret.
I långsamt gemak når den välkända smaken
tungan och doften tränger sig in i alla sinnen.
Jakten på människan för dagen är avslutad och återfunnen.