Det kryper i mig. Jag saknar något, kanske är det dig.
Jag lyssnar på texter med melodi som sätter ord på det jag aldrig tidigare upplevt.
Men de berör, så fruktansvärt.
Människor lever runt mig, ler, frågar, vill, tjatar.
Jag lever på sidan av, i bubblan som observerar.
Men jag ler, svarar, säger kanske, går med på ett ja.
Men i tankarna är jag kvar, i bubblan som obseverar.