Jag slumrar till
på din bröstkorgs
trygga inhägnad

Som om det vore
den enda plats på jorden
där jag inte behöver
sömntabletter

Jag vaknar upp ibland
när jag somnat utan luft
för att leta efter andan
jag tappade
någonstans i dig

Längst kanterna av mitt hjärta
uppstod en egocentrisk panikattack
och jag tänkte att
”nu borde allt egentligen handla om mig”

Och så uppslukades jag av min ensamhet igen
som jag själv har skapat utav en batongvägg
en dag när ingen hörde av sig till mig

”Jag älskar faktiskt dig”
”Du är så verklig” tänkte jag
och tänker nog detsamma
fast i en annan dimension

Om hjärtkanterna rivs det sönder
till förvirrade tankar om övergivenhet

För din kärlek kan jag krossa batongväggar
Och jag ska göra det en dag