Jag slits mellan valen,
mina handlingar.

Rätt eller fel?
Jag vet inte ut eller in.

Jag måste tro på det jag känner,
lita på mig själv.

Att det jag väljer är det rätta..
Kommer hon att tycka lika när hon växt upp?

Det är en chansning jag får ta.
Svårt, förbannat svårt är vad det är.

Du hatar mig för det jag gör.
Det kan jag leva med.

För ingen förälder har rätt till sitt barn
bara så där ändå.

Antingen så är man förälder
eller inte.
Man kan inte leva någonstans emellan
och bara vara pappa när det passar.

Man anpassar sitt liv efter sina barn,
inte tvärtom..

Jag hoppas du inser att det är för det bästa,
Det är för våran dotter jag gör det.

Det är hon som betyder något i det hela,
inte du och inte jag..
Det är hon som är viktigast.

Jag hoppas du inser och kommer till sans med dina prioriteringar.
För mig har det alltid varit en självklarhet att hon sätts först..

Jag väljer att göra det jag tror är bäst..
Bära eller brista
Jag kommer stå där in i det sista.

Jag hoppas hon förstår
när hon är gammal nog.
Att det var för hennes välmående
jag kämpade och slog.