De som inte är konstnärliga och läser mina texter
tror det är terapi, uppmärksamhet, längtan att möta
kärlek eller att få min röst hörd, men så är det inte,
eftersom det är dikter, texter och skapande.

Då jag berättar att jag skriver för att jag älskar det tappar de
okonstnärliga intresset, eftersom de anser att man inte kan
göra något utan att vinna på det.
"Hur kan du fläka ut dig?" Kommer frågan, utan att jag
lästs av dessa.

Tittar förvånat på dem och inser vi inte pratar samma språk.

"Jag läser inga böcker, behöver inte skriva, hur dum kan man vara?"
"Tycker du jag är dum för jag skriver?"
Många tror att det jag skriver är dagböcker, likt det på fb.
Tittar på dem och skriver adressen till poeter.se.
"Läs, sen kan du uttala dig."
Då de idiotförklarar mig säger jag tack och hej till såna.

Svårt att få människor som inte själva skriver att förstå,
just av den anledningen umgås jag mest med konstnärliga människor,
som själva kämpar för sin konstart.
Tror det är viktigt att vara ödmjuk, men då okunniga människor försöker
sätta mig på plats, försöker bedöma mitt skapande genom att kalla det idioti,
galenskap, uppmärksamhet och många andra dumma saker, så sårar det min själ, då är det svårt att möta världen och bara le.

Alla konstnärer har stött på detta, då de berättar om sitt.
Helt plötsligt kommer det en viktigPetter som kallar en konstnär, som
kämpat hela sitt liv för IDIOT!
Vem är idiot om inte den som säger det?

Osämja skapas genom att förståelse tappas, det nya modeordet är
Du får inte vara bättre än mig, om jag inte läser är det du skriver dåligt.
Hm, ja, det är bra lustigt att vissa människor inte läser.
Kanske just därför vi poeter blir fler och fler här inne, det kanske kan få it-folket att våga ta del av oss och våra dikter...



Ett enda ord jag säger är:

Skriv!!!!