Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett ömt hjärta

Minns du hur allting började mellan oss? Vi såg varandra på bussen ett dussintals gånger, men aldrig sa vi något till varandra. Det väcktes ett intresse mellan två människor och kemin gav ifrån sig en gnista. För varje gång vi sågs i sekunden blev våra ansikten mer bekanta för varandra. Men tiden hade andra planer för oss och vi sågs inte mera på drygt ett år. En dag valde jag att skriva till dig i hopp om att du skulle svara tillbaka till mig. Jag bad fjärilarna i magen att stå i formation, för mig var du inget pris att vinna istället var du den framtiden jag ville bygga på. Jag minns hur jag bad en bön kvällen innan jag skrev till dig, att jag ville visa dig vem jag var. Jag bad inte om att kärleken skulle knacka på min dörr. Nej, jag bad för en möjlighet och den gick inte till mista, för du svara mig och vi tog oss längre än förväntat.

Kommer du ihåg den gången när vi inte hade någonstans att vara ensamma på och vi beslutade oss för att ta en promenad i den iskalla vintern. Väderprognosen visade att det skulle storma men vi var mitt i dess öga, det enda vi ville göra var att prata om allt vi kunde komma på i stunden. Efter ett tag blev det intimt och vi blev kärleks berusade då våra läppar inte kunde motstå lockelsen att kyssas. I ögonblicket hade vi några sekunder innan vädret utbrast en storm som jag aldrig tidigare upplevt innan.
 

Vi frodades i en kärleksvävnad där världen runtomkring oss sakna betydelse för vi byggde ett eget, det vi kunde kalla vårt. Det vi hade växte till ett träd med starka rötter i varje rot fanns en historia. Jag minns första gånge vi gick på biografen i Hötorget, första gången vi gick på den frusna sjön vid Djurgården det var som ett täcke mellan öarna tyckte du, första kyssen på busshållplatsen, resan till Italien och till din familj i Norge. Vi är olika i jämförelse men har mycket i gemenskap. Jag var fastbunden i de bruna ögonen och ville skydda dig från att skadas av allt & alla, men såg aldrig reflektionen hur jag själv behandlade dig. Jag kunde vara så okänslig och nedlåtande gentemot dig för ingenting, det du inte förtjäna. Jag tyngdes utav många skäl, problem som var mina föll över dig. Du var min stödpelare som talade lugnet till mig, men det var aldrig tillräckligt. Jag var i behov av en fristad där jag kunde få sinnesro, konsekvensen blev att jag glömde bort vad du betydde för mig.

Vi började tjafsa och med åren blev vi alltmer högljudda. Vi nådde punkten då allt svämmade över många gånger men aldrig skadade vi varandra som inte gick att förlåta. Jag glimtade mot dörren alla tillfällen mitt hjärta ville att jag skulle lämna dig, men så fort jag gick förbi tröskeln kände jag att du ropa efter mig. Jag borde märkt det redan från början att du skulle bli det allra svåraste i mitt liv. Jag har aldrig varit bra på att hantera ett krossat hjärta, speciellt inte mitt eget.

Nu ser jag in i min garderob där har jag kläder kvar som du haft på dig, tröjor, koftor, mössa, vantar och hemma shorts. Jag gav dig mitt allt när du frös höll jag dig varm. När du låg med feber var jag din personliga läkare och kände med min hand på din panna och greja huskurer åt dig. Jag hade nog aldrig blivit din om jag inte själv trodde på att jag kunde vara det.

Jag vill lova dig att jag önskar dig väl för nu ser jag det tydligt att slutet kommit ifatt oss. Vi har varit ifrån varandra i en längre tid, det har jag aldrig tidigare trott var möjligt. Så jag antar att vår historia förblir just det, en historia som inte är värd att glömma men som vi inte heller kommer fortsätta att förgylla. Men det skär sig i hjärtat att det blev så.




Fri vers av M.A.J.R
Läst 580 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2016-02-07 17:30



Bookmark and Share


  Melisaac
??
Fin ärligt text
Minnen kan också värma
De behöver inte göra ont
2018-03-29

  Anders.L
sannerligen en hjärtskärande berättelse! Förändring sker inom livets ramar ofta till något man inte tänk sig, men efterlämnar något att se tillbaka till även om det gått förlorat har kärleken nu funnits där.
2017-10-13

  Ninananonia VIP
Så berörande du skriver..

Mycket vackert och smärtsamt..
2016-04-20

    Max Poisé
Fantastisk text!
Bravo!!
2016-02-09

  Federico Romano VIP
Ju längre man lever desto fler minnen, ibland tror jag minnerna tar över..
2016-02-08

  Gisela Nordell
en vacker historia om närhet och kärlek.
2016-02-08

  ResenärGenomLivet VIP
Berörande berättat...mjukt och fint...
2016-02-07

  walborg
Fin berättelse
2016-02-07
  > Nästa text
< Föregående

M.A.J.R
M.A.J.R