Sittandes på en bänk,
möta solnedgången
då tiden slutar existera.

Mot sundet våra blickar
söker sig, småpratar
då ljusets nyanser
lockar till tystnad.

Fåglarnas stilla rytm
möter fartygets långsamma
rutt, längs
havets stillsamma
gång.

Sakta solen når horisonten,
reflekterar det vita sken
mot vattenytan.
Våra sinnen vibrerar långsamt.
Ett långt sträck från havskanten
mot solens nedgång.

Blandade färger exploderar längs
himlens fält, skymningen lockar
fram tankar ur skafferiet.

Mörkret lägger sig, sakta
vi vandra genom stan,
upplever vänskapens nyanser,
då orden växlas.