Cirkel

 

 

Det stumma, lyssnande
samtalet

kopierat

i den transparenta
gardinväven

 

Den gamla kvinnan ligger
utsträckt

som ett jordiskt
minustecken


Fingrarnas ben

hakande klor i
lakansfållen


Hennes högra
öga är vidöppet

som om det brutit sig in i
ett annat ljus

gjort sig en plats i en
gigantisk cirkel

Jag

en allt tätare skugga bakom din
rygg när du vaknar



Utanför fönstret fraktas
staden bort

I ett violett
gnistrande
skrin

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 1156 gånger och applåderad av 1 personer
Utvald text
Publicerad 2012-03-19 06:29

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Detta är mycket bra. Tycker om. 2013-05-25

Maria Zena Viklund det här poesi den mest underbara 2012-08-31

ej medlem längre Denna är stark Uffe! Du lyckas få in det mellan raderna som är: Just är att kunna förstå bilden av det du här förmedlar på ett mycket konstnärligt och mig fallande i smaken.. Mästerligt! 2012-05-02

helenita En av de vackraste jag läst på länge!! Den gamla så känsligt beskrivet..o värdigt framförallt i denna åldersstigmatiserade värld O "Jag en allt tätare skugga bakom din rygg..." Såå fint! 2012-04-13

lenakarin Kräver en del av läsaren, tog några omgångar innan jag tappade andan, jag önskar den fanns på väggen i många rum och miljöer där människor försvinner in i .. cirkeln. Grep mig innerst inne. Inte möjligt att skriva så utan stor kärlek till människorna. Kommer att ha bilden av "en allt tätare skugga.." med mig. Tack! 2012-04-04

Iréne S Räisänen Denna dikt berör mig stark. Mångbottnad och rytmiskt med stort innehåll. Applåder! 2012-03-31

Oak Jag gillar starkt denna strofen, inte så mycket resten "Utanför fönstret fraktas staden bort I ett violett gnistrande skrin" 2012-03-24

Anoo Niskanen Bra skrivet. 2012-03-23

stenen/ Yv Ericsson Dikten är så vacker. Den får mig att se min pappa framför mig, där han låg i sin kista när solstrålarna slog emot hans blånande skinn. bara helt nyligen. Och just känslan av att bryta sig igenom ljuset, det inspirerar mig mycket. En av de bästa dikter du gjort väl? 2012-03-23

Gunnar Hilén Bedårande...en generationernas avlösning...stafettpinne...rundgång... 2012-03-22

Eva Langrath En stark närvaro i orden och samtidigt en lätthet i penndragen som målar bilden av den gamla kvinnan i en säng och jaget som "en allt tätare skugga bakom din rygg när du vaknar". 2012-03-21

Madeleine Ågren (Maduska) Imponerande. Så fokuserad, lätt, gripande. "En allt tätare skugga bakom din rygg" ... Mästerligt, allt! 2012-03-21

Jan Simonsson Förutom att man kippar efter andan inför vissa vändningar - ett adelsmärke för din penna att hushålla så med uttrycken att ett alldagligt ord som "Jag" kan få den effekten - så är detta ett spännande spel med subjekt och objekt och med andra utbytbara motsatser. (Utbytbara eftersom det är poesi) Uppvaknade blir död, ögat bryter sig in i ljus när det omvända är det gängse, det slocknande medvetandet blir en stad som fraktas bort, livet lämnar själen istället för tvärtom. Vi behöver kanske inte verkligheten när livet är slut, kanske är det så enkelt. 2012-03-19

Gunnar Odhner En dikt lätt och självklar som ett andetag. Mästerlig pausering. Fina bilder. Bara att uppskatta. 2012-03-19

Marduk Otroligt vackert skrivet! Vilken avslutning ! Bokmärker Den obeskrivliga skönheten med djupa andetag som pulserar igenom hela dikten får fäste i läsarens själ Den är bildrik, kompakt och porlande "utanför fraktas staden bort" Tyckte mycket om det. 2012-03-19

Erik E Smith Detta är ett alster fyllt av vördnad som skapar dito. Du befinner dig på en mycket speciell plats med dina dikter. Jag kunde förnimma lite av detta av en poet på en dansk sajt en gång för länge sedan. Det kräver något av en att läsa dina dikter men sedan får man så oändligt mycket tillbaka. Denna dikt med sina många vackra passager känns väldigt trygg och jordnära. Tycker mycket om denna en bärare av fyllnad i enkelheten och renheten. 2012-03-19

Berit Robin Lagerholm Denna dikt kommer nära och och drar en ner i myllan, med rundade klor. Den tar tag i en och den låter sig bli tagen. Ett otroligt gripande bildspel av rena bilder som skapar en kaskad av känslor där livets liv går revy i tystnad. Med måttfullheten, enkelheten och renheten skapar du en livshistoria som vid livets kant fylls av ett gigantiskt universum. Du lämnar inget åt slumpen och hoppfullheten sköljer över en. Ditt slut är så vackert där livet, själen, centreras i cirkeln och inte det yttre. Denna jordnära påminner mig om "Cenia" och är en till mig av dig mest berörda alster du skrivit. mycket fin Ulf. 2012-03-19

Kersti Lind Den här dikten verkligen sätter spår. Helt fantastisk. Något av det bästa jag läst. Du kan verkligen beröra. Saknar ord men upplever desto mer. 2012-03-19