ett gammalt minne
tar ut sin paniska rätt,
ledd av någonting gammalt.

stum sitter jag med öppen mun,

med kaoset under
ryggslutet

och balanserar
vett ifrån ovett -

alla ljud har hunnit upplösas
i skymningen,
alla ting,
dess färger,
dess konturer ter sig
skyldiga och suddiga.

och varav detta minne
talar den kvinna jag
så länge sökt,

fjättrad vid detta system
och med
benen

virade runt sig själva

är hennes mun,
liksom min, vidöppen

och tankarna roterandes

som en visit utanför.

---