Så satt man där igen och tittade ut
genom en snösmutsig glasruta
medan tiden, landskapet och världen for förbi
i den takt tåget angett.

Medpassagerarna pratade i sina mobila enheter,
ej med varandra.
En mamma vankade av och an i gången mellan stolarna,
hållandes sin ettåring som log och skrattade
när han försökte skuttandes gå.

Solen glödde som en guldpendyl
genom de grå molnen som tyngde dagen.
Isen låg kvar på gölar, tjärnar och sjöar.
Allt var i mars så att säga.

I mina öron spelade Dire Straits, Ledin, ACDC och Sibel
i en djävla blandning
och som vanligt åkte känslor och tankar
berg och dalbana i takt med skalor, toner och klang.

Så satt man där igen och tittade ut
genom en snösmutsig glasruta
med ett hopp om att komma vidare mot sommaren.