Du mjaoade ledsamt
flera dagar, din älskade
som väntat på fönsterbläcket
fick bara kontakt via fönstret.

Jag din matte vågade inte
dig släppa.
En gång du kom hem
så trasig i kropp och själ.

Minns då jag fick trösta
då dina baktassar trasats
sönder, minns din ledsna
blick då du inte resa dig kunde.

Dofterna samlas, luften
kall, strålarna leker vilda vårdanser.
Modet åter gavs, bar dig ut
i trädgårdens paradis.

Rädd du höll dig fast, då
nya intryck dig vann.
Släppte dig ner, raggen
kom innan din lycka
åter upptog nyfikenheten.

Du stannade på gården,
din känsla upptogs, så du
behövde inte söka nya mål.

Då jag gick in öppnade jag åter
fönstret mot gården, åter igen
du hoppade in.

Lycka för mig, lycka för dig,
då ögonblicken skapar
mirakelkurer.

Nu din trötta, lilla kropp
så lugnt sover, drömmarna
fladdrar förbi.
Önskar så mina sinnen kunde
möta din röst.

Lilla vän, älskar dig, din matte.