Rak och stolt som en herreman
du lyfter på hatten för våren,
mot hög som låg i renarnas land,
precis som förut om åren

Glommersliden strålar och niger
med blanka, vita stammar, med
vårskir grönska i överflöd
över mjuka dalar och kammar

I torp och stugor har människor drömt
med skrönor utan like,
om forna tiders vittror och skrömt
i ditt sägenomspunna rike

Du bär ensam din hemlighet,
under sol i stjärnklara natten
rinner månader snabbt förbi
som Perdikabäckens vatten

Snart lugn och sävlig en novemberdag
med nordan i kravatten,
efter röd-gul fägring med välbehag
du sätter tillbaka hatten