När det idisslande betongmonstret
och det tunga maskineriet
Skriet av domedag och stål lagt sig
Dieseldjur i dvala

Den universella känslan av
obetydlig ensamhet
Hav förtröstan
Den minskar med varje steg

Av ord skapad
och handling likt
En insjös stilla glans
Där skiktet aldrig bryts
och daggen fastslår
Morgontimman

En inneboende hunger
likt fängelser av ängslan
Du är en platå
Bland murar och längtan

Även i storm
bland vilt och fuktigt bråte
Har jag varit orden sann
Uppvägda med sanningsenlig halt

Min kropp är blott ett redskap
att nyttja för var mans cynism
Strid mot galenskap och vansinnet
Vi slåss alla på tu man hand

Jag har flytt främlingar
alla dessa tillfälliga residenser
Jag kan en del om självhat
Och dråpliga referenser

Jag har observerat när ni skålat in
de nya åren
Med lövtunna oblat
Pakter och sekretesser