Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det som var

Att återvända
att se
livets skörhet,
solens brutna strålar
vrida sig
i människans anemi.

Tillbaka till samma plats
till samma glassplitter,
samma smutsiga drömmar
som sprider sig
längs våra frusna kroppar.
Till vår mörker,
samlat
i en droppe.

Här spökar mitt liv!
Här vilar det!
Här är det!
Här gräver livet ner sig
i outtalade sanningar.
Här frågar sig stjärnorna
vart natten tar vägen.
För du frågade faktiskt aldrig
var de mörka skuggorna
på väggen
tar vägen
när morgonen
smyger sig på.

Här är det!
Djupt under mina
upprivna naglar,
här vilar det,
under tunn,
sargad hud,
här,
krossades droppen,
mot en ny morgon,
som fortfarande
sover,
söker genom att
skända.


Gårdagen dog i natt.

Ville ej återvända.
Vi tittade uppåt
för länge



------


som om solen
inte kunde bränna.




Fri vers av Mimmi17
Läst 387 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-03-29 22:11



Bookmark and Share


  Siggesdotter
Den här tycker jag mycket om - här finns en
kraft blandat med alla frågor...och svar...
och bilderna är starka som " här krossades
droppen, mot en ny morgon, som
fortfarande sover..." Fint - Applåder!!
2013-07-02

  Lars Hedlin VIP
Mycket fint
2012-11-23

  Engel

Oj.

Det är sådant som får blodet
att rusa tillbaka i ådrorna!

2012-11-19
  > Nästa text
< Föregående

Mimmi17