Jag söker en annan dramaturgi. Nacken vill lugnas av dina fingrar. Ryggraden kräver dina naglar. Jag tänker på vår första kyss, den som aldrig kommer ske. Det kan vara under ett träd. I din hall. Under sängen i mörkret bland alla dammråttor och bortglömda kattleksaker. Jag vill vara en annan tid. Vi är Bonnie and Clyde, Thelma and Louise. Vi är Leo och Kate i det iskalla vattnet.

Jag är Roberts Smiths frisyr och du hans för stora svarta skjorta. Jag smetar på det röda läppstiftet oförsiktigt och kysser dig. Det är bara en dröm dränkt i lustgas och den söta röken från rökmaskinen. Vi känner aldrig smaken av svetten på våra pannor. Kyss mig, kyss mig, kyss mig. Jag vill skrika att smaka mig men du fastnar i en axelryckning. Bilden stannar där.

Distade gitarrer sänker sig över två stela kroppar med mörkrumslängtan. Eventuellt rörliga bilder framkallas bakom ridåns revor. Jag låtsas att jag inte blir våt varje gång du rör mig. Kåtheten ligger stilla under huden, framkallar ryckiga rörelser i dina rum. Jag ville bara känna ett andetag i nacken. Hämningarna skulle brisera och orgasmen vara ett faktum. Bara av luften i dina lungor.

Vi kommer aldrig längre än hejdå och vi ses igen. En kram som vill klä av dig. Jag trippar på din tänkta nakenhet och går utan tillfredsställelse. Ryggraden sänder signaler till könet om bättring eller bot. Känslan sticker i magen. Lustlösa ofrivilliga muskelsammandragningar förföljer mig på vägen hem, hugger i benen. Jag får svårt att gå rakt och polisen tror mig inte när jag säger att det beror på abstinens.