"Nästa station Stockholm, slutstation" ropas ut i högtalarna. Jag har svårt att bestämma mig för om jag är mest nervös eller ivrig. 50/50 blir till 80/20. Och jag skakar när jag går av tåget. Vart fan ska jag ta vägen?

Kaos.

Jag välkomnas med en väska intryckt i magen, fem stämplingar av min högra fot och tusen sneblickar. Jag kunde inte låta bli att älska hur de beter sig som om de vore i Paris och blir fast för stunden vilket resulterar några fler väskor intryckta i magen, några fler stämplingar av mina stackars högra fot och ännu mer sneblickar. Är inte en jävel trevlig här?


Alla har bråttom. Alla ska någonstans. Alla. Alla förutom jag försvinner och lämnar inte ett enda avtryck av att de någonsin varit där. Jag är vilse. Vilse på en Tcentral fylld av tomma själar som inte kunde bry sig mindre om att de är tomma.

"Excuse me, can you help me?" Jag vaknar till liv och ser en minst lika osäker tjej i min ålder stå framför mig. Jag är ganska hundra på att hon pratar med mig. Men varför? Jag är lika vilsen som henne i en storstad som inte ens är speciellt stor jämförelsevis och hon vill ha min hjälp? "Where is Sergels Torg?" frågar hon mig med osäkert uttal och ett snett leende uppenbarar sig. Jag ville inte bryta ner henne. Jag visste ju vart Sergels Torg låg. Men jag visste inte vart jag var och hade jag pekat hade jag fått den stackars tjejen att gå ännu mer vilse. Jag skakar på huvudet "I'm sorry but I'm not from here." Hon tackade ändå, gick iväg med sitt snea leende för att få börja om på ruta ett. Jag bröt ner henne.

Staden som aldrig sover har äntligen somnat. Trodde jag. När jag timmar senare ligger på mitt hotellrum i en spänd tystnad som bara minuter sedan bryter ut av tutande taxibilar och fylleskrik. Jag försöker somna om men tystnaden som varade vägrar komma tillbaka och jag sätter mig vid fönstret och stirrar ut mot en stad där alla har ett ställe de ska till. En stad som ständigt andas i ett tempo som bara en elit-idrottare kan hålla. Jag ler för mig själv.

Trots att stadens T-Central är värre än Ullared kan man inte lämna staden utan tanken "Hit måste jag åka tillbaka. Snart."