Min sång, den jag sjöng, förs bort av vinden ,

förs bort över skog och vida vatten .

Jag minns än hur jag öppnade grinden ,

sällsamma steg i den stilla natten …

Drömmar som föddes i gryningstimman ,

födda ur längtan och hjärtats drömmar .

Bilder strålar fram likt ljus ur dimman ,

sprudlande fram likt vårbäckens strömmar …

Längtande drömmar i aftonstunden ,

föddes till kärlek i strimmor av ljus .

Kärleken åter för evigt bunden ,

ännu en gång, famnad av lyckans rus …

Sången av glittrande skratt och tårar ,

fyller mitt hjärta lik en dyrbar skatt .

Vid stranden möten med nya vårar ,

samman vid vattnet vi leker ”ta fatt” …

Minnena följer, lyss till vindens sång ,

 om framtida dagar, lyckans stunder .

Minnen jag sparar i min medaljong ,

lycklig och tacksam för livets under …

© La Magnólia