Den växer och slingrar sig fram och får kroppen att skaka och värka,
den tunga bördan av frågor på axlarna som inte har några svar.

Tänk om, tänk om, ja tänk om....?

Växer som ogräs och blockerar all sans och klarsynthet.
Jag vet inte vad meningen är med mina tänk om.
Jag vet inte annat än att de tynger ner mig som en vattenfylld svamp.

För de tjänar väl inget till.

Jag vet inget om efterkonstruktion och verklighet.

Tänk om, tänk om, ja tänk om...?

När hjärnan åkt karusell och jag blivit alldeles yr,
måste jag till sist lägga mig ner och låta taket sluta snurra.