Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gryningens grotta

Så har världen
än en gång vidgats
andats mellan morgon och natt
köld och värme

först dragit förlåten om sig
och täcket nära

sedan låtit bäddens klädnad
åter falla till marken
när ljuset trevar
efter livets flöden


De många fjällens stora fågel
öppnar ögonen

ser mannen som kommit
till nattgrottans läger
för att dela dagen
i långsamhetens stycken

tillsammans
i kvinnans öppna
tältstad


Ögon som sett världen
dö och födas på nytt

blicken som är vida vatten
och de höga bergens
vita hättor

drakens mun
som är ett gap
och ett svalg
ner mot inre eldar

men som bara vill
diktens ord

om möte och minne

om tass och hand

om månen som söker
sovande varelsers sällskap
när mörkret
är nära


Denna bild
växer ständigt
andas och når
de höga bergens platåer
där stenarnas ringar vilar
runt gångna tiders
sot och svärta

denna tillvaro
som ständigt andas
för att krympa avstånden
och låta grottans väggar
åter famna fostren
i den stora moderns inre

denna dag
som viskar djurens sagor
för att bara de skall höra
som förstår
fåglarnas språk
och sköldpaddans hemliga färger


Morgon:
och kvinnan ser
sin skalbagges rörelser
och vet
att vinden snart
skall vända

Morgon:
och mannen håller fågeln
på handens kam
för att lyssna på äventyret
och skåda skönheten nära


Så vidgas världen åter
när orden knastrar
som värmande ved
i gryningens grotta


Drake:
din tid
är nära




Fri vers av Peter Olausson VIP
Läst 196 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-04-10 11:03



Bookmark and Share


  Börje Larsson
skön text....
2012-04-10

  Måna N. Berger
Dikten andas, jämna, lugna andetag. Och du är tillbaka i ett sagotema som jag uppskattar mycket!
2012-04-10

    ej medlem längre
Fantastisk!!!
2012-04-10

  Änglaögon
Välskriven text, naturnära och lite mystisk.
2012-04-10
  > Nästa text
< Föregående

Peter Olausson
Peter Olausson VIP