Vänner, som man träffar då och då
de lyser, som solar när man ses
och de skiner i en sen lika mycket
efteråt sen när mötet är över.

För deras så otroligt goda sätt att se på
saker och ting och tillvaron det förändrar
allting bara till det bättre.

Även när man är totalt under isen
och bara lagrar de negativa bevisen
hittar de ett gott frö, som gör att man sen
ser på tingen ifrån ett annat håll och kan
till och med åt eländet börja skratta och
man fattar att än var det inte riktigt natta...

Och jag har ju den förmånen att känna några
stycken sådana personer, som gör livet så gott
så ibland undrar jag blott, hur skulle det
för mig ha gått om jag inte hade
fått chansen att hitta dessa
lyckobringande ständigt växande skott
så jag kan bara ta hem pott efter pott
och sen låta det rinna över till någon annans lott...