Den långe hjulbente mannen steg in på tågstationen. Vägdammet från en hästskjuts som klapprande travade förbi trängde in genom den öppna dörren. Inne på stationen låg tobaksröken i tunna slöjor som tillsammans med dammet bars upp i en dansvirvel när solen sken in. Småstadsborna som satt på bänkarna runt väggarna sneglade nyfiket på främlingen. Den prydligt klädda damen bakom disken såg upp mot mannen.

Den långe steg fram till disken och puffade upp hatten med pekfingret i en artig gest mot henne.

- Till Texas. När går tåget?

- Det tåget går imorgon klockan åtta, svarade betjäningsfröken tjänstvilligt leende.

Cowboyen ändrade ställning på sina långa ben, tog fram en cigarett och satte in den mellan läpparna. Han sög på cigaretten utan att tända den.

- Var kan jag vänta på det tåget? Finns det något ställe jag kan övernatta på? frågade han tillslut efter en stunds funderande. Han tände cigaretten och vände huvudet åt sidan när han blåste ut den tjocka simmiga röken.

- På Mary`s, svarade betjäningsfröken. Det är vårt hotell här i stan och...

- Är det inte ett horställe? Främlingen såg med intensiva bå ögon på damen bakom disken. Ursäkta fröken, tillade han.

Betjäningsfröken svalde för att samla sig. Hon var tjugofem år och ungmö, men ingen dununge! Hon kände spänningen stiga i kroppen då hon rätade på ryggen och sade modigt:

- Du kan bo hos mig. Ute i stallet finns det rum på loftet.

Så var det sagt. Folket i bakgrunden lyssnade och sneglade mot disken. Var hon inte lite fräck hon, betjäningsfröken! Bjuda hem en vilt främmande karl att bo hos sig! Ett litet barn gnällde borta vid fönstet, men tystades snabbt ner av sin mor.

Mannen nickade kort och puffade upp hatten med pekfingret igen för att markera att avhandlandet var klart.

- Tackar ödmjukast, fröken.