Drakens attack börjar dra iväg,
snåriga stigar skyms av dimman.

Diset lättar, stela kroppsdelar
följer med motvilligt, aktivitet
sluts via minnen.

Smärtsamt påminns tiden då
livet dramatiskt ändrades,
då mönster rasade utan att kunna
byggas upp.

Ruiner brann sekel igenom
utan någons omsorg, utan någons
ögon, utan någons ord.

Gula små solar i gräset spränger
sig genom asfalt och betong.
Trots försök till utrotning vinner
MASKROSEN.