varför står jag i min rostiga rustning

snarare halvligger

lustans lakejer spelar violin på filmduken där ängen ännu är timotej

spårar upp ett frö i backen

ömsint smärta stirrar tillbaka

och lugnets ofrånkomliga intighet infinner sig

rumstiden vandrar vidare

utan slut är du

klättrar vidare vidare

försvinner upplöses omsluter

om ändå eller kanske ändå