Så faller en stjärna mot jorden
och myllan vill öppna en grav
men tjälen är djup här i norden
och isen syns ändlös på hav

Oändlighet faller mot tiden
förbannelsens dödfödda hopp
- att äntligt få vara, och bli den
som stelnar i graven som kropp

För stjärnan som faller är slutet
vad mänskor vill teckna som ljus
en strid och sigillet är brutet
- oändlig är kärlekens hus

Men bortom förståndet och tiden
syns himlar oändligt stå kvar
en mänska kan tala om friden
och äga vad mänskorna har

Oändligt är mörkret kring jorden
en himlens förborgade grav
Men tjälen är djup här i norden
där isen syns ändlös på hav