De sista åren min man levde hörde våra
vänner i Österrike av sig till mig och sa gång
på gång, sätt din man i rullstolen och kom till oss...

Men sa jag han klarar inte av en så lång resa mer.
Det blir för mycket för honom han har ingen ork längre.
Men guld att ni även erbjuder min man att komma med!
Jag kan kanske själv komma till er men det får bli vid
ett annat tillfälle. Nu går det inte! Men det hade varit
underbart att få träffa er igen på hemmaplan. Vi hade
ju så jätteroligt när vi var hos er sist. Vi var ju med
på der Heurige... Drack det årets vin och åt gott!

Och nu för några dar sen skrev jag till dem att nu var
min man död. Allt som kunde göras för honom gjordes
men kroppen orkade inte mer...

Så en natt senare var jag helt klarvaken och jag satte
mig på sängkanten och jag började på att fundera. Jag
hade ju fått så många inbjudningar även från andra
vänner i utlandet de sista åren. Men jag hade aldrig
besökt någon. Men om jag nu kunde resa iväg vilket
av alla förslagen skulle jag då ta...

Självklarat familjen i Österrike. Som inte bara bjudit in
mig utan även min man. Aldrig sett eller tyckt att det
var till besvär att han var rullstolsbunden. Det var ju
inget alls problem tyckte de...

Så jag sa högt till mig själv: Till Österrike måste resan
gå när begravningen var över och allt var ordnat!

Jag var fortfarande lika klarvaken. Så jag satte mig vid
datorn kollade om jag fått några e-mail. Jo, österrikarna
hade skickat ett svar...

De beklagade min förlust min sorg. Först nu hade de
fattat hur min mans tillstånd verkligen var. Utom räckhåll
för någon hjälp. Och de fortsatte:

Vad kan vi göra för dig?
Berätta för oss så gör vi det!
Du kan komma och bo hos oss!
Du kan stanna en vecka, två eller tre veckor...
Du får stanna så länge du vill...
Du får eget sovrum, eget badrum, egen toa.
Du får sitta på ditt rum ensam om du känner för det.
Du får vara med oss om du vill...
Du kan laga mat om du vill, vi kan laga mat tillsammans
om du vill, jag lagar mat om du inte vill...
Vi kan promenera i Wienerwald, som vi gjorde när din man
var med eller åka med en båt på Donau vi gör det du önskar...
Vi kan gå på kondis, på teater, se musicals, operetter...
Vi kan vandra omkring i Wien och se oss omkring...

Bara ett vi inte vill, att du säger sedan, längre fram...
Bara ett vi vill att du säger att du kommer nu!

Jag skrev: Ich komme!

Berättade det för vänner nere på stan de började
att gråta tårarna rann i strida strömmar nedför
deras ansikten, de tog upp näsdukar och snöt
sig ljudligt. Och sa: -Detta va´det bästa och
det finaste och vackraste de hade hört på
mycket länge! Tänk att det finns så rara
och fina männsikor!