Lördagskväll.


Vad gör man en sådan kväll?

Om jag inte har något bestämt
blir det datorn.


Hörde det är 80-talskväll på tages,
säkert trevligt, speciellt som
åldern är från 28. Annars en blyg ålder
som 19 på fredagar och 20 på lördagar.

Som min väninna sa:
"Jag tar hellre en god middag med vänner än utekväll."
Vi höll med, vi som var där.
Gud vad kul det var att åter igen träffa henne.

Sände "Ur tålamod växer vänskap och kärlek" till henne.
Hon blev så stolt och lycklig
att jag gav henne ett bevis på min vänskap,
att jag önskar henne det bästa inom livets alla kretsar.

Tajsa

Nu ligger du åter igen på soffan.
Drömmer mjuka drömmar och
är lycklig.
Jag ser dig, önskar de kunde fladdra
förbi utanför din vy.


Klockan är 21.53

mörkret åter lagt sig över staden
och min dotter sa innan i telefon hon
skadat lilltån på vänster fot,
då hon badade med hennes pappa.
Blev ledsen då jag hörde det.
Ville bara dit och trösta, speciellt
då hon sa:
"Mamma, jag önskar du fanns hos mig nu."
"Har inte pappa lagt om foten?"
"Bandaget finns hos dig, mamma."
Tänkte på rösterna i radion då barn ligger på sjukhus
och pratar med sin förälder i telefon.
"Men, har ni inte fler bandage?"
"Mamma, du som har så ont i dina fötter, behöver det."
"Men lilla gumman, jag har fler."
"Aha," sa hon och gnydde till.

Vi pratade en stund innan hon frågade hur jag mådde.
"Jag mår lite bättre nu."
"Mamma, har du feber?"
"Nej, men foten har varit väldigt svullen."
"Mamma, nu har vi båda ont."
Jag ville börja gråta, ville inte att hon skulle vara skadad igen.
"Titta på Bolibompa Eva och Adam visas."
"Pappas pengar?"
"Mamma, det är slut."
"Okej, trist, för det gillade jag.
"Jag och mina monster har slutat nu."
"Okej, ja de är bra," sa jag.
Hon berättade lite om en av karaktärerna i Jag och mina monster.
Han var utomjording innan.

"Älskar dig."
"Älskar dig med mamma, jag äter popcorn."
"Mmmm, låter gott."
"Får godis sen."
"Vad dricker du till det?"
"Saft."
"Låter som pappa tar hand om dig, skönt."
"Mamma, jag saknar dig."
"Saknar dig med gumman."
"Är du ensam?"
"Tajsa är här."
"Saknar hon mig?"
"Absolut."
Satte på högtalaren så hon fick kalla på Tajsa.
Reaktion direkt.

"Nu vill jag du vilar, så du kan komma till mamma nästa helg."
"Om jag inte kan gå på måndag vilar jag."
"Är foten svullen och blå?"
"Lilltån gör så ont."
"Mamma blåser och det fixar sig."

Efter en liten stund sa vi adjö och lade på.

Tomt kändes det.

Ledsen att hon skadat sig igen, men glad hon tas om hand.
Svår känsla att inte kunna trösta just i den stund hon
är som mest sårbar.
Skönt hon berättar om det, vågar säga hon vill ha mig hos sig.
Skönt i hjärtat....

Älskade dotter

Du vet min kärlek för dig är enorm
Du vet jag prioriterar dig framför mig själv
Du vet jag är stolt över dig
Du vet jag skyddar dig
Du vet jag berömmer dig
Du vet min högsta önskan är att få vara med dig tills jag blir gammal
Du vet jag kan gå genom eld för din skull
Du vet att jag aldrig glömmer bort dig
Du vet jag finns för dig
Du vet jag alltid lyssnar
Du vet mitt hjärta finns hos dig
Du vet jag tröstar dig
Du vet då jag skäller gör jag det av kärlek
Du bara vet att du är underbar
Du bara vet du kan vinna allt du vill
Du har stora drömmar

Jag är så lycklig just jag fick bli din mamma!


Egentligen skulle du kommit denna helgen,
men hälsan vacklar så att jag inte vågade.
Kärleken till dig är inte mindre för det.
Att berätta det tog emot. Önskade så
att jag kunde, men kände i hjärtat att det är bättre
du kommer nästa helg.
Vet det skär i ditt lilla barnhjärta att vänta, vet
du gråter då du tänker på min sjukdom.
Du vet namnet, sa det idag med klumpen i magen.
"Mamma, jag älskar dig!"
Det ordet får mig att le då du är hos mig, men gråta
då du inte är här.
"Älskar dig med sparvöga, se till att vila, min vaggvisa
Ro slumra in vaggar in dig i sömnen."

Älskar dig min dotter!