Bensin i mina vener
och jag ser
arbogamorden på min näthinna
samtidigt som pappan jag aldrig hade
skriker till mig
om det fria samhällets undergång

En oändlig kamp
om rätten till min frihet
och rädslan för att
hålla sig vid liv
jag vet inte om jag
är redo för att leva ännu

Hundra ben som trasslar in sig
i varandra
och jag suger av dig
lyssnar med panik i öronen
på dina viskningar att
"jag kommer nu"
och ännu en gång
känner jag mig bara knullad

Jag kryper ihop i en ugn
glömde bort mina fobier
tar chansen
att bränna bort all skam
och hoppas på att det
bara blir aska kvar

Jag täcker över alla speglar
med svarta lakan
för jag vet
att jag aldrig mer
kan möta min egen blick

Med ångensten under huden
så gömmer jag mig i röken
med ryggen mot väggen
biter upp mina fingrar
slickar orgasmiskt upp blodet
och gör örhängen av benen

- Linn, visst är det så att du mår bra nu?
- Ja, viskar jag (eller är det rösterna)
Och faller samman på 100åriga trägolv igen