Jag står inne i skolan med min examen hatt och känner mig faktiskt ganska fin i mina avslutnings kläder. VADÅ?! Nian då ska man vara vit som en maräng inte som om man skulle gifta sig, men ändå vit. Så ja, jag var hel vit från top till tå.
Yes! Våran tur att åka traktorflak och sitta på bänkarna och bli betrakade som DE-SOM-ALDRIG-KOMMER-TILLBAKA!
Allt började bra, jag hoppade upp på flaket tillsammans med de andra 30 st ungdommarna som stod där.
Vi sjöng och skrek ända till kyrkan.
Vi tågande in till jämtlandsången vilket alla nior gör när de ska gå ut nian i lilla Kälarne.
Jag grät lite gran och fick gå upp och sjunga solo för första gången.
Vackert? Vette fan, men lät gjorde det.
Tog emot mina betyg. Bra? Nja det vette jag inte men poäng var det. Ett MVG och resten VG och G:n.
Fick en massa rosor som senare den sommarn skulle mögla för att JAG glömde ta bort plasten som var in lindad runt dem och resten av dem skulle dö i en brand, bara försvinna som i ett: POFF!
Sist när man kommer ut ur kyrkan så skulle vi ju förstås åka tillbaka på traktorflaket och jag kom nästan försent efter som jag stod och pratade med en massa folk.
Så jag sprang till traktorn i mina vackra vita kläder och alla i min klass stod redan på det förbannade flaket och alla ville stå upp vilket inte var så bra efter som det hade regnat. Jag hoppade upp på flaket och min kompis Heffa sa åt mig och alla andra: Håll i dig nu! Och jag ropade tillbaka till dem: HÅLL I ER! NU FAR VI!
Jag höll i mig en en liten björk som var fastknuten på flakets väggar, men upptäkte att det kliade i mitt huvud och precis då drog traktorn igång och det blev ett sådant ryck att jag snubblade omkring och rycktes med och snubblade på kanten och for ner 1 meter rakt ner på en gräsig, blöt äcklig backe och svimmade. De andra oventade människorna längstfram på flaket fattade inget med de som sätt mig ropade att han som körde skulle stanna traktorn.

PETRA KOM! HOPPA UPP!

Jag vaknade till och min arm var helt paralycerad och jag kunde inte röra den. Jag var inte vit längre jag var GRÖN!
Jag sprang i alla fall efter traktorn och precis när traktorn stannade så kom jag upp på den.
Sedan for vi iväg och när vi hade komit upp på den stora vägen sprang en pojke efter traktorn och trog i ett paketsnöre som hade fastnat runt min fot och jag hade mina fina vita skor på min (som nu var grön) och det var en jätte klack på den så jag höll på att rammla och fick panik. Jag ville absolut inte rammla på asfalten, så jag ropade.

SLÄPP SNÖRET UNG JÄVEL!

Ja han släppte ju, man bråkar inte med mig helst inte när jag är grön!
Men jag hade i alla fall en underbar avslutning och jag lyckades vara den första på 25 år som rammlat av det där förbannade traktorflaket.