-Det är förbi tiden när man längtar till en och samma plats år efter år, ändå har man haft under sina fötter både nord och sud pol och vandrat runt i varv på alla jordens brädd grader, kanske var regn skogar.
Man vaknar nu mera bara till längta efter frisk luft nära kommunikationer och möte med mäniskor i fart som har inte någorlunda rubbad hälsa av mediciner och alkohol eller en pervers genetik anlag.
Staden har inte mycket att erbjuda runt om heller, knut punkter är trånga och under arbete en rena rama hiss pissoarer med hemliga undergångar, med hemliga aktiviteter.
Det börjar anlända turisterna, som inrutas sig fort i stadens bekvämligheter med Tunnelbana,och inte så ofta man får fråga om direktion nu för tiden, och om dem frågar får ändå samma svar: åt höger om höger!
Vi och turisterna får mapp med Stockholm stor stad på alla språk.
Korta blickar studerar klädsel och .\"ansiktsursprung\".
Deras blickar är så skarpa att man känner sig avslöjad i den minsta hemlighet av sitt ursprungliga liv.
Ändå glad att man inte får den ohövliga mefitiska pucko svensson frågan,
Varifrån kommer du?
Stinkande lukter kväver hjärta på var och en och bedövar själen, som väcker längta tillbacka någonstans dofterna instämde med synerna, lyx principer som bara kan köpas nu mera;
Jag spådde mig en gång hos en sierska på Drottninggatan som sade till mig därifrån kommer lukt kommer också arbete och pengar kommer, du får bara välja själv, du är en mångsysslare som herre som borde häruppe på backe och vinkande mot August Strömbergs hus museum.
Ni verkar besläktade, jag sprang därifrån till första bästa spegel.
Min mamma sade till mig så också när jag var ivrig och vile få berättad på min viss, Saga om fyra bröder i ett nötskall. (nordiska gemenskapet)
I en raskande fart knappt andas, springer vi ut i gator, glädje blir stor som till den instängda katen som fick stryk om inte håla sig en weekend rumsren.
Turisterna lurades till resa till en stad som markandsför exterminering av kultur en byggarbetsplats med arbetarna som pratar på sina språk, går och kommer med böjda blickar nedåt,
Varför-varför dom är så bliga och skäms titta i ögon på tjejer, men ju snygga unga arbetare.
Eller ryckte att dom indras i kärlek slaveri också är dubbel risk dras sig ur?
Bara turisterna tittar på oss med medskänsla på svart kläda lokala invånare som springer i sitt vardagliga öde.
Vem sörjer Stockholmarna? undrar blickarna, medan tittar uppåt lika som delegation arbetarna bedöma sprängning arbete under city banna, dem tittar ofta uppåt, ser dem någonting som vi förbipasseranden inte ser?
På min ungdomstid vi brukade samlas på Plata på T central, bara prata med någon mitt i natten. Ingen som våldtog någon eller rånade, vi var trygga på Tunnelbana station.
Det var stockholms hjärta.
Själva resande var en trävlig själskap rum,i english stil.
Vi virkade, läste, skrev pussar, alla hade någonting praktisk att syssla med.
Då behövde bara gå ut och en social tjänsten med stort ansvar pratade med dig. vad som helst du befan dig.
Stockholm var trygg;
Ungdomarna hade karriär steg program...det fans glädje,färger,