saknad
smärtan är så tyst
den är ensam
just i stunden
fastfrusen
ord läggs till ord för att
skapa den mening
kärleken inte förmår se
Så många ögonblick
av skarpaste smärta
sköljer över mig
när livet känns bättre
Jag fastnar mitt i glammet
saknar din själ
när jag ser de små knopparna
på träden
Som om jag enbart förmår
se det friska i din själ
den jag ville se
efter alla år
jag sökte efter tecknen
såsom jag längtat efter
vårens små blomster
där i brytning mellan vinter och vår
Mina ben rusade
tog skydd
inväntade något spontat
en ny vind
den kom aldrig
din vind var elak
den var i stunder
hämndlysten
den grät och var ensam
men den var aldrig ny
den överraskade mig inte
den smög sig istället in
fick mig att tro att
brytningspunkten
var vårt gemensamma ansvar
där snubblade jag rakt in i
intigheten
där jag ännu bor
ensammare än du någonsin
förstod
min saknad kan jag aldrig ge dig
du som inte gav mig dig
den du var