Om det skulle vara så, att dimmorna skulle omsluta inte bara kroppen
utan också själen och sinnet
själva kärnan av en människa

om hon själv skulle förångas i intigheten
utges till irrande namnlöshet utan att själv veta skillnad mellan ljuset och mörkret
dolt i dimmorna

Om hennes ögon inte skulle se mer än det dimmorna visade
medan alla de röster som ropat henne levande
skulle tystna

Skulle då någon enda människa missunna henne döden?
Och mena, att det vore en välgärning att rädda henne till intigheten?
Som en dumhet bortom all fattningsförmåga

Det där att tro att livet kan värderas i antal dagar och nätter
när dimmorna.

tar allt.

....