"Två negrer rånade banken." Så får man inte skriva eller säga. Men på 30-talet hade det gått hur bra som helst. På 30-talet fick vi veta att negrer äro lata och omoraliska ("Omoralisk" betydde "sexuellt intresserad".)

Negrer äro extremt spökrädda. En neger som sett ett spöke blir vit, en så kallad "albino".

Judar äro giriga och skitaktiga. De badar aldrig.

Samerna har sina renar och lägger salt i kaffet.

Indianerna äro onda. De skalperar oskyldiga vita. Vad de gör med vita kvinnor fick vi inte veta, det hörde inte till folkskolans årskurser. Cowboys har coltrevolvrar och dödar indianer. Blam! Blam! Cowboyerna äro goda. Dem skall man heja på.

Kineser röker opium.

Italienare står på Djurgårdsslätten. Säljer ballonger och gipskatter.

Kort och gott: Sverige var på god väg att bli ett isolat, befolkat av byfånar. Jag är en bland dem som välkomnat invandrigen. Utan den hade vi gått under av blödarsjuka till följd av inavel.

Till dig som ändå envisas med att skriva "neger" får jag rekommendera följande utvidgning av ditt ordförråd:

Neger negress. (Eg. fel — det finns inga svarta människor. Negerns hy är brun med ett stänk av purpur. "Brun" på latin heter "fuscus".)

Alber albress ("blekansikte" man — "blekansikte" kvinna).

Ruber rubress (indian indiansk kvinna — "rödskinn").

Flaver flavress (asiatisk man asiatisk kvinna — "guling").

Du måste ALLTID ange hudfärg på alla människor du skriver/talar om.

Hugh! Jag har talat.